Randy Murray om kristen tro

Jesus säger ”allt är möjligt om en person tror.” Kolla in Mark 9:23. Lever du i förväntan av detta löfte? Nöj dig inte med mindre. Gud har ett stort äventyr för dem som tillåter honom att bo i deras liv & villig att ha modet att tro honom för det omöjliga.

Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land?

Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land? En sak tror jag att vi kan slå fast, och det är att evangeliet har predikats och förkunnats i vårt land, det går det inte att förneka att så har skett. Men den frågan som jag själv har varit mycket sysselsatt med till och från är. Varför har då evangeliet haft så svårt att bryta i genom, trots att Ordet har gått ut, predikats både i kyrkor och på gator och torg, så likväl är det som att det hela tiden har studsat tillbaka och inte fått avsedd verkan på vilket man har hoppats, bett och trott på, inte minst utifrån löftet i Jesaja 55:11. Nej, det är trögt. Själv har jag ägnat otaliga timmar åt att tillsammans med andra kristna vittna och predika om Jesus under årens lopp. Men under de år jag var som mest aktiv, så var det sällan vi såg nån komma till tro och bli frälst. Tror att jag kan räkna på ena handens fingrar hur många det är som har blivit det.

Inte för att jag vill slå mig för bröstet, förresten kan jag inte göra det, men jag vet med mig själv och det finns det även de andra som gör, hur mycket tid jag har lagt ner i mitt liv till att nå ut med evangeliet.

Det  man samtidigt måste ha med och ha klart för sig när det här förs på tal, är den andliga kamp, den andliga strid och som det inte går att bortse från som en realitet till efter vad den är verksam i och bland människor, både hos den som inte tror, men även under det inflytande och påverkan från den andliga världen som man står under som ännu inte har kommit till tro. Men så har då Bibeln något klart och tydligt att säga om detta. Och som det står att läsa i Efesierbrevet 6:12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna, så syfter de orden i första hand på den kamp och till att få oss som är kristna till att förstå den andliga världen på rätt sätt.

Det alltså Bibeln här gör klart för oss är den värld som väl inte är synlig för det blotta ögat men som är precis lika verklig som luften vi andas. Fullt påtaglig med andra ord. Andevärlden.

För mitt personliga vidkommande skulle det dröja flertal år efter det att jag hade blivit frälst som jag första gången och på allvar fick höra talas om den andliga kamp som varje troende är involverad i och som förkunnades i de församlingar jag tillhörde. Den andliga strid och som det står mycket utförligt om i hela det 6:e kapitlet i Efesierbrevet, hörde man sällan således talas om det.

Så därför och av just den anledningen är det kanske inte så konstigt att det finns och är så vanligt bland många kristna att man tycks vara helt omedvetna om den andliga världen, hur det fungerar, och på vad sätt det påverkar oss i våra dagliga liv och vandel.

I Kyrkan håller man tyst.

För en del år sen tillhörde jag en frikyrkoförsamling där det aldrig var högt i tak gällande om det var fritt fram att ha en en annan eller avvikande uppfattning och åsikt än den som var gängse för de som tillhörde den församlingen i frågor som rörde församlingens inre liv och verksamhet.

Men innan jag fortsätter vill jag vara  noga med att poängtera och understryka att i  samband med att man gå in i en församling, så gör man det med öppna ögon och en inre längtan efter att höra från Gud, och i övrigt tillsammans med de som är troende få uppleva och dela den gemenskap man som troende och kristna har med varann till att ge både uppmuntran och glädje som ger förnyad kraft till den vecka med allt vad det innebär för utmaningar som ligger fram-för.

När det gäller just de troendes gemenskap så är inte Bibeln fåordig på något sätt till att ge saklig och grundlig information om hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling. 1 Timoteus 3:15

Så långt inga konstigheter med det. För precis på samma sätt som det i samhället i stort finns spel och ordningsregler om hur vi där ska bete oss som följsamma och i allt vara laglydiga medborgare och som inte skriver ner sina egna lagar och paragrafer om hur vi på bästa sätt anser och tycker det ska gå till som ansvarsmedvetna samhällsmedborgare, så varför och vad är det för fel på att det finns vissa föreskrifter om hur man förhålla sig i den kristna församlingen?

Om man däremot har siktat in sig på att inte bara ifrågasätta allt och alla och ens enda futtiga motiv hela tiden är att sätta fokus på att ständigt och jämt gå omkring och va kritisk mot än det ena, än det andra, då är det högtid man rannsakar sig själv i första hand och begrundar på vad det var för orsaker  som gjorde och låg till grund för att man sökte sig just till den specifika församlingen man gick med i.

Det kommer en fortsättning på det här inlägget längre fram i genom.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

Gunnar Walls blogg

Om mitt skrivande och annat

Create your website at WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: