Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land?

Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land? En sak tror jag att vi kan slå fast, och det är att evangeliet har predikats och förkunnats i vårt land, det går det inte att förneka att så har skett. Men den frågan som jag själv har varit mycket sysselsatt med till och från är. Varför har då evangeliet haft så svårt att bryta i genom, trots att Ordet har gått ut, predikats både i kyrkor och på gator och torg, så likväl är det som att det hela tiden har studsat tillbaka och inte fått avsedd verkan på vilket man har hoppats, bett och trott på, inte minst utifrån löftet i Jesaja 55:11. Nej, det är trögt. Själv har jag ägnat otaliga timmar åt att tillsammans med andra kristna vittna och predika om Jesus under årens lopp. Men under de år jag var som mest aktiv, så var det sällan vi såg nån komma till tro och bli frälst. Tror att jag kan räkna på ena handens fingrar hur många det är som har blivit det.

Inte för att jag vill slå mig för bröstet, förresten kan jag inte göra det, men jag vet med mig själv och det finns det även de andra som gör, hur mycket tid jag har lagt ner i mitt liv till att nå ut med evangeliet.

Det  man samtidigt måste ha med och ha klart för sig när det här förs på tal, är den andliga kamp, den andliga strid och som det inte går att bortse från som en realitet till efter vad den är verksam i och bland människor, både hos den som inte tror, men även under det inflytande och påverkan från den andliga världen som man står under som ännu inte har kommit till tro. Men så har då Bibeln något klart och tydligt att säga om detta. Och som det står att läsa i Efesierbrevet 6:12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna, så syfter de orden i första hand på den kamp och till att få oss som är kristna till att förstå den andliga världen på rätt sätt.

Det alltså Bibeln här gör klart för oss är den värld som väl inte är synlig för det blotta ögat men som är precis lika verklig som luften vi andas. Fullt påtaglig med andra ord. Andevärlden.

För mitt personliga vidkommande skulle det dröja flertal år efter det att jag hade blivit frälst som jag första gången och på allvar fick höra talas om den andliga kamp som varje troende är involverad i och som förkunnades i de församlingar jag tillhörde. Den andliga strid och som det står mycket utförligt om i hela det 6:e kapitlet i Efesierbrevet, hörde man sällan således talas om det.

Så därför och av just den anledningen är det kanske inte så konstigt att det finns och är så vanligt bland många kristna att man tycks vara helt omedvetna om den andliga världen, hur det fungerar, och på vad sätt det påverkar oss i våra dagliga liv och vandel.

5 thoughts on “Har vi varit för dåliga generellt sätt inom kristenheten att missionera i vårt eget land?

Add yours

  1. De flesta kristna gjorde ingenting. Eller också gjorde de det på fel sätt och man uppfattades då som hycklare av många, kanske de flesta människor i vårt sekulariserade land? Har skrivit det till dej förr och skriver det igen:

    Att skriva folk på näsan att de inget begriper, skaka på huvudet åt dem som inte begriper, kanske ömka dem och att de bara ska lyssna till jesu budskap för att bli fria, på det sätt man själv som missionerande vill framföra det – det är en envägskommunikation.

    Idag är folk upplysta, medvetna om omvärlden och historien och är ytterst svåra att omvända. Hur gärna man än vill rädda alla. Men det fungerar inte så i verkligheten. Det är i det lilla samtalet, där man lyssnar och pratar från båda håll som man vinner intresse. Efter det sprider sig budskapet som ringar på vattnet.

    Fattar man inte det så är man fel ute.
    ——-
    En sak till: vill du ha följare på bloggen så kanske du inte ska lägga ner och skapa nya bloggar hela tiden. Tålamod är en dygd ;-). Det har jag fått lära mej.

    Dessutom måste du nog gå på ”bloggpromenad” då och då och besöka folk som har svarat hos dej, läsa vad också de skriver på sina egna bloggar. Att ge och ta. Annars tröttnar de och kommer inte tillbaks. Har sagt det förr.

    Allt gott till dej och din familj!
    Ciao!
    // Kao.

    Liked by 1 person

  2. Nej, just den här bloggen har jag bara vid sidan om min ordinarie blogg: Helt apropå, som den kallas. Visst händer det att jag ibland även går på bloggpromenad, ibland händer det också att jag lämnar spår efter mig. Men faktum är att det är högst sällan det händer att jag fått respons på vad jag skrivit, förutom i nått enstaka fall så är det mer regel än undantag att det händer.

    Gilla

  3. Tony, själv har jag bloggat sedan 2004. Lite historik: https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/BlogDetails?id=155115

    Bloggen Helt apropå har en nisch som är din, Bra. Nödvändigt. Att ha kommentarer och/eller få många läsare är kanske inte det viktigaste. Jag gillar verkligen din stil & din ton. Fr.a. att du tar ton i ett samhälle och i en kristenhet som har stort behov av väckelse… Den profetiska kallelsen är en kallelse som varje kristtrogen mer eller mindre är bärare av. Tonen är sanningen…

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

Gunnar Walls blogg

Om mitt skrivande och annat

Create your website at WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: